Biografi - Biography

Husbonde.
Død 1759 i Lainio, Jukkasjärvi (Norrbotten).

Levde 1716 i Lainio, Jukkasjärvi (Norrbotten).
    Hans ble født på Lainio i Jukkasjärvi sogn, men vi vet ikke når. Han var gift med Karin Matsdotter.

    Ifølge manntallslister var han husbonde på halve nybygget Lainio mellom 1717 og 1755. I 1738 var utsedet på gården 1¼ tønne, og han hadde samme år 7 kuer. I 1755 skattet han 6 rd. som var den høyeste skatten i Jukkasjärvi forsamling.

    I domsbøkene finner vi at han ble involvert i to tvister om fiskevann:
    I 1716 besværer bonden Anders Andersson Karvonen i Antikarvo (Anttis) i Pajala sogn seg mot ham. Anders og Hans Olsson Lainios far, Olof Klemetsson Lainio, hadde i 1690 delt et fisketresk mellom seg. Anders klaget over at Hans ikke hadde betalt ham den avtalte årlige avgiften på 20 marker tørrfisk de siste 13 årene for å bruke Anders del av fisketresket. Nå krevde Anders at Hans skulle betale ham 1 lispund 6 skålpund tørrfisk i erstatning. Hans på sin side viste til en dom
  «för 22 åhr sedan tillbakers uti Häradzhöfding Grublens [Grubbs] tidh».
Ifølge denne skulle Anders ikke få mer enn 2 marker tørrfisk årlig. Retten kjente ikke til denne gamle dommen, og utsatte derfor saken til nestfølgende ting. I 1717 hadde retten funnet frem den gamle dommen, og fant at den ga Hans rett. Imidlertid anså retten seg tvunget til å dømme Hans til 1 daler «smt» i bøter, da han ikke var tilstede [«aldeles borta»] ved tingforhandlingen.
    I 1747 trettet Hans sammen med kusinen Måns Mårtensson Lainio om fiskeretten i Vuolosjärvi med Erik Jönsson Juto i Tärendö.

    Hans døde på Lainio i 1759.

    «Wikipledia»-encyclopedin om svenske kreditivsedlar [kmt.] och transportsedlar [smt.]:
    «Av alla girobankerna var det endast en, som förmådde utveckla sina depositionsbevis till verkliga sedlar, nämligen Sveriges Riksbank. Redan den av Palmstruch 1656 i Stockholm inrättade banken började 1661 utge sedlar, de så kallade kreditivsedlarna, dels å daler kmt, dels å daler smt, som anses ha varit det första verkliga sedelmyntet i världen. Kreditivsedelns likhet med senare tiders banksedlar visar sig dels däri, att dess innehavare hade att fordra ett visst belopp, vilket var liktydigt med att sedlarna vid anfordran inlöstes med det åsatta beloppet, dels däri att den lydde på jämna belopp (1 000, 100, 50 och 25 daler kmt eller 100, 50, 25 och 10 daler smt), dels däri, att beloppet var tryckt på sedeln, och slutligen däri, att varje sedel var numrerad samt underskriven av bankens tjänstemän.
    Kreditivsedlarna blev emellertid snart oinlösliga, sjönk i värde och indrogs 1667. Samma år utgav Stockholmsbanken en kortare tid transportsedlar à 100 daler smt, tryckta på två blad (ett helt ark) av vanligt skrivpappers storlek med angivande, att viss person eller den, på vilken han med sedelns egenhändiga underskrivande och signet transporterade sedeln, hade att fordra 100 daler hos banken (en sådan sedel har ända till 28 tryckta transportformulär). När banken 1668 övertogs av rikets ständer, blev all slags sedelutgivning förbjuden. Detta förbud upprätthölls en tid framåt. Banken utgav visserligen insättningsbevis och, då de visade tendens att cirkulera, snart med uttryckligt förbud mot transport. Ett förslag av Ständernas bankodeputerade 1701 att få utge transportsedlar blev inte stadfäst av Kunglig Majestät. De så kallade myntsedlar, som på grund av penningbehovet utfärdades 1716-17, var inga banksedlar, utan statsobligationer, utgivna av kontributionsränteriet. Men genom en kunglig förordning 1726 började banken åter utge transportsedlar. De var inget annat än transportabla depositionsbevis, vari intygades, att viss namngiven person insatt en viss summa (till följd varav beloppet växlade och inte trycktes), och de fick sedan transporteras från man till man, men något tryckt formulär för transporten som på 1661 års sedlar förekom inte, utan transporten skulle helt och hållet skrivas.» 2