Biografi - Biography

Konge.
Født omkring 1030.
Død omkring 1066.

    Stenkilslekten etterfulgte Munsöslekten som konger av Sverige fra 1056 til 1125. Slekten ble etterfulgt av Sverkerslekten og Erikslekten.

    Stenkil var i slekt med den gamle kongeætten, og ble konge etter at Emund Slemme døde i 1060. Han arbeidet ivrig for kristendommens utbredelse i Sverige. I motsetning til sine foretredere samarbeidet han med representanter for kirken i Hamburg-Bremen, biskop Egino av Dalby og biskop Adalvard d. y. av Sigtuna. Stenkil forhindret den sistnevnte i å brenne ned hedningtemplet i Uppsala. Etter hans død utbrøt det en hednisk reaksjon i Sverige. 1

    Det meste er usikkert når det gjelder Stenkils forfedre.

"

    Fra engelsk Wikipedia (oversatt):
  «"Hervors og Hedreks saga" (norrønt: "Hervarar saga ok Heiðreks") fra 1200-tallet beskriver Stenkil som sønn til Ragnvald den Gamle og Astrid Njålsdotter, datter til Njål Finnsson fra Hålogaland i Norge og en kognatisk etterkommer til Harald Hårfagre. Senere historikere har identifisert Stenkils far som Ragnvald Ulfsson, jarl til Staraya Ladoga og barnebarn til den legendariske vikingen "Skoglar Toste", men denne antatte familieforbindelsen støttes ikke av andre kilder og må derfor betraktes som svært usikker. De islandske sagaene nevner en hustru og to sønner til Ragnvald Ulfsson, men ingen av disse er identifisert som Stenkil og hans mor Astrid. Den samtidige kronikeren Adam av Bremen sier at Stenkil var nevø ("nepos") eller stesønn ("privignus") til den tidligere kong Emund den Gamle, mens "Hervors og Hedreks saga" hevder at han var i slekt med det forrige dynastiet ved ekteskap med Emunds datter.
    Stenkils antatte forfedre har tidligere vært basert på "Hervors og Hedreks saga" (norrønt: "Hervarar saga ok Heiðreks"), en legendarisk saga fra slutten av 1200-tallet som kombinerer emner og ulike fortellinger fra flere eldre sagaer. Denne er senere blit trukket sterkt i tvil.»

    Jeg har valgt å fjerne antagelsen om at han var sønn til Ragnvald Ulfsson den Gamle av Sverige og Astrid Njålsdatter.

    Fra Svenskt biografiskt lexikon:
  «Stenkil, konung, død omkr 1066. Föräldrar (enligt obestyrkt uppg): Ragnvald den gamle o Astrid Nialsdtr (Thjottaätten).
    Möjligen gift med en dotter till kung Emund gamle.
    Huvudkällan för kunskapen om Stenkil| är den med honom samtida magister Adams av Bremen "Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum". Enligt detta verk skall Stenkil under Emunds regering ha hjälpt de sändebud som från ärkebiskopen av Bremen sänts till denne men blivit avvisade på initiativ av den engelske missionsbiskopen Osmundus. Sedan Stenkil blivit Emunds efterträdare som svensk kung, fortsatte han att stödja den bremiska missionen. Han medverkade genom sändebud till Bremen vid upprättandet av ett biskopssäte i Sigtuna för Adalvard, men lyckades avstyra dennes på grund av risken för hednisk reaktion alltför äventyrliga plan att bränna ned det hedniska templet i Uppsala. Beträffande arten av hans anknytning till Emund är Adam tveksam. På ett ställe uppger Adam, att han inte vet, om Stenkil var Emunds "nepos" eller "privignus", men på ett annat använder han utan reservation det förstnämnda ordet, som i svenska urkunder mestadels betyder systerson men även brorson, ehuru exempel även finns på den klassiska betydelsen barnbarn (Liljeholm). "Privignus" betyder styvson.
    Betydligt yngre än Adams av Bremen verk är västgötalagens kungakrönika, som behandlar de svenska kungarna fram till början av 1200-talet. Där uppges Stenkil inte omedelbart ha efterträtt Emund, där kallad Emund "sleme", utan mellan dem står Håkan röde, vilken enligt såväl Adam som isländsk tradition regerade senare än Stenkil. Enligt denna kungakrönika älskade Stenkil västgötarna mer än alla andra undersåtar, och västgötarna gladdes så länge han levde. Samma källa framhåller också Stenkil som en god och stark skytt och nämner från Levene sn i Viste härad, där Håkan röde var född, tre från Stenkil härrörande mål att skjuta på.
    Mycket yngre än Adams verk är också uppgifterna om Stenkil i några isländska sagor. Av dessa innehåller särskilt Hervors och Hedreks saga unika genealogiska uppgifter om Stenkil och hans familj. Det är därifrån de ovan anförda uppgifterna om hans föräldrar och äktenskap härrör. Enligt samma källa var Stenkil jarl innan han blev kung.
    Intressanta uppgifter för Stenkils biografi föreligger i den från slutet av 1200-talet härrörande isländska handskriften Morkinskinna. Där uppges han ha varit fet, tung och benägen att dricka. Stenkil ville enligt denna källa vara i stillhet och lät sina män sköta striderna mot den norske kungen Harald "hårdråde", vars fiende, jarlen Håkan Ivarsson stöddes av honom; enligt Snorre Sturlasson hade Stenkil givit Håkan styrelsen i Värmland.
    Knytlingasaga uppger, att Stenkil utan framgång anfallit den danske kungen Sven Estridsson.
    Det mestadels sena och svårkontrollerade källmaterialet har blivit föremål för till sitt värde diskutabla kombinationer. Stenkils endast i Hervors och Hedreks saga nämnde fader Ragnvald den gamle har sålunda utan bevis identifierats (Dalin, Lagerbring, Suhm, Geijer, Reuterdahl, Strinnholm, Königsfeldt, Fahlbeck, Bolin, Tunberg 1940 och Nerman) med den i början av 1000-talet uppträdande jarlen Ragnvald Ulfsson, och Adams alternativa formulering "privignus" har föranlett gissningen, att Stenkils mor gift om sig med kung Emund (Dalin, Lagerbring, Geijer, Strinnholm, Munch, Königsfeldt, Heber, SMoK och Gillingstam).» 2

    Fra norsk Wikipedia:
  "Stenkil, (eller Steinkel) (* ca. 1030 - † 1066), konge av Sverige ca. 1060 - ca. 1066, var en stormann fra Västergötland som etterfulgte kong Emund den Gamle.
    I henhold til Västgötalovens kongeliste var Stenkil fra Levene i Västergötland og han ble valgt til konge av sveaerne da Edmund den Gamle ikke hadde noen overlevende sønn. I tillegg var Stenkil gift med Edmunds datter (eller kanskje Maria Anundsdatter, en datter til Emunds bror Anund Jacob, hans forgjenger på tronen).
    Et legendarisk element er påstanden om at Stenkil skal ha nedstammet fra den mytiske vikingen Skagul Toste. En kilde nevner at Stenkil vokste opp i Aldeigjuborg (Staraja Ladoga i Russland), men at da hans far døde flyttet hans mor ham til Sverige og giftet seg med Emund den Gamle. Om dette er riktig hadde Stenkil flere forbindelser til den gamle kongeslekt.»

3

"

T. v. Konge av Sverige ca. 1060 - 1066. T. h. Steinvinduene (ættens verk) i Vreta kloster. (Wikipedia).

    Fra svensk Wikipedia (oversatt):
  «Stenkil (* ca. 1030 - † ca. 1066) var konge av Sverige omkring 1060-1066. Hans navn stammer fra kittel (ikke kil). Hans mulige ekteskap med en navngitt datter av kong Emund den eldre kan ha vært avgjørende for hans tiltredelse til tronen.
    Stenkils opphav er ukjent. Den kongelige lengden i "Västgötalagen" forteller at Stenkil elsket västgöter mer enn andre i hans rike, og at västgötene likte ham. Kongelengden sier også at han var en "enorm bueskytter". "Hervors og Hedreks saga" forteller at Stenkil var jarl av Svitjod under kong Emunds regjeringstid. Han skal ha vært en from mann og en forkjemper for kristendommen. For å støtte misjonsarbeidet i Svitjod fikk han opprettet et bispesete i Sigtuna. "Hervors og Hedreks saga" forteller videre at han "ble sotdød i Svitjod" omtrent samtidig som den norske kongen Harald Hårdråde døde i slaget ved Stamford Bridge i England i 1066.

    Det er kjent fra "Adam av Bremen" at han tilhørte kretsen omkring kong Emund den Eldre. Adam var imidlertid usikker på Stenkils tilknytning til Emund og skrev på et tidspunkt i sin kronikk at han ikke visste om Stenkil var Emunds "nevø" (nevø eller muligens barnebarn) eller "privignus" (stesønn). Et annet sted i Adams tekst kalles Stenkil imidlertid for Emunds "nepos" uten forbehold.
    Stenkil skal ha vært den eneste i kretsen omkring Emund som støttet Adalvard den Eldre sendt av bispedømmet i Hamburg-Bremen da kongen påvirket av Osmundus avviste dem. Etter at Stenkil ble konge, fortsatte han å støtte Bremen bispedømme.
    Da en ny bispedelegasjon ledet av biskopene Adalvard den Yngre i Sigtuna (senere også biskop i Skara) og Egino i Dalby noen år senere ville gjøre et nytt forsøk på å misjonere i Uppland ved å brenne det hedenske tempelet i Uppsala fordi de mente at hele folket da ville omvende seg til kristendommen, Stenkil var selv kristen men klarte å få biskopene til å avstå fra dette, da han fryktet at han da ville bli avsatt og de som omvendte seg ville gå tilbake til hedenskap.

    I følge Snorre Sturlassons "Heimskringla" støttet Stenkil den norske jarlen Håkon Ivarsson (muligens identisk med Håkon Røde) i hans motstand mot den norske kong Harald Hårdråde og overlot regjeringen i Västergötland og Värmland til ham. Men da det brøt ut kamper i Västergötland mellom jarlen og kong Harald, lyste Stenkil med sitt fravær.

    "Morkinskinna" forteller at han var fet, tung og likte å drikke, samt å sitte i fred og ro i sitt eget rede. I følge "Knytlingasagan" angrep han Sven Estridsson uten å lykkes.

    Etter Stenkils død var Sverige innblandet i sivile stridigheter mellom to tronfølgere, som begge het Erik. Hans viktigste etterfølgere til tronen var sønnene Halsten og Inge, og senere besteg to av hans barnebarn tronen. Denne kongefamilien kalles derfor Stenkil-familien.

  Utdrag fra "Hervarar saga ok Heiðreks" ("Hervors og Hedriks saga") (i ett tillegg fra 1200-tallet, avskrift fa 1600-tallet):
  "Steinkell hét ríkr maðr í Svíaríki ok kynstórr; móðir hans hét Ástríðr, dóttir Njáls Finnssonar ins skjálga af Hálogalandi, en faðir hans var Rögnvaldr inn gamli. Steinkell var fyrst jarl í Svíþjóð, en eptir dauða Eymundar konungs tóku Svíar hann til konungs. Þá gekk konungdómr ór langfeðgaætt í Svíþjóð inna fornu konunga. Steinkell var mikill höfðingi. Hann átti dóttur Eymundar konungs. Hann varð sóttdauðr í Svíþjóð nær því, er Haraldr konungr fell á Englandi. Ingi hét sonr Steinkels, er Svíar tóku til konungs næst eptir Hákon"
  "Stenkil hette en mektig og høyaktet mann i Svitjod. Hans mor hette Astrid og var datter til Finn Skjalges sønn Njål av Hålogaland, og hans far var Ragnvald den Gamle. Stenkil var først jarl i Svitjod, men etter kong Emunds død tok sveaerne ham til konge. Da gikk kongsmakten for første gangen fra de tidligere kongenes ætt. Stenkil var en stor høvding. Han var gift med kong Emunds datter og døde sottedøden i Svitjod, og det var omtrent på den samme tiden som da kong Harald stupte i England. Stenkil hade en sønn som het Inge, som svearna tok til konge efter Håkan."» 4